Summera?

Årets sista dag. Nyårsafton. Många får ångest och mår skit. Både av sånt som hänt, som som inte hänt och sånt som borde ha hänt. Åh ångest av att inte göra nåt tillräckligt kul för att avsluta året. 

Jag säger, skit i ångesten! Det som är gjort är gjort och förhoppningsvis lärde jag mig något av det, blev starkare eller visare. Jag gjorde kanske något som jag aldrig gjort förut, som är stort för mig men litet för andra. 

Jag vågade öppna mig och blev förälskad. Två gånger till och med. Sen att det gick åt skogen? Jaha, det var ju tråkigt och visst sticker det till i hjärtat när jag tänker tillbaka på det som inte blev nåt men jag vill ändå inte vara utan erfarenheten och känslan som det gav. Jag renoverade köket. Jobbade ihop med exmannen vilket jag för ett år sedan trodde var en omöjlighet. Jag bytte jobb. Förlorade några underbara kollegor som jag saknar vareviga dag om jag ska vara ärlig. Men har ett så mycket mer givande jobb nu än då. Åh försöker hålla kontakten ändå. Jag reste utomlands tre gånger. Köpenhamn med B. Långa promenader och mycket sightseeing. Till Frankrike/Italien med mamma, syster och hennes J. Underbart fantastiskt med god mat, mycket champagne och många skratt men också ett nytt sätt att se min familj på, både på gott och ont. Åh till sist, Lissabon med jobbet. Det nya jobbet med många speciella människor. En fantastisk resa men så många nya upptäckter och insikter. Jag har en fantastisk närmsta chef och ägarna har ett hjärta av guld. Dottern som åkte iväg och pluggade i Spanien. Vilket äventyr! Saknar henne varje dag och är så stolt över henne men säger det nog inte tillräckligt ofta. Åh sonen som började i sin gamla skola igen. Som kämpar och strider. Som har ett hjärta av guld bara han släpper ilskan och jag bemöter honom lågaffektivt. Som växer och blir klok. Som är en trulig tonåring med basröst som spricker och fjun på överläppen. 

Åh så jag då. Som måste bli bättre på att säga nej. Som inte ska få dåligt samvete för allt. Som ska lyssna inåt mer och göra sånt som gör mig glad. Jag har kommit en bra bit framåt men fortsätter jobba med det även 2017.  

Hoppas ni är nöjda med 2016 och ser fram emot 2017 precis som jag. 

Gott nytt år 🥂✌🏻😁

Kräks

Magsjukan är in da house och troligen även lite influensa. 

Men det är inte ”bara” därför jag valde rubriken…

Har sett 10-12 romantiska komedier/drama filmer att jag nu kräks på allt vad mitt eget obefintliga kärleksliv är. Varför kan inte jag få bli så där tok kär och någon bli tok kär i mig? 

Raderade lite sms och hittade smsen från E som gjorde mig både arg och ledsen i oktober. Idiot. Läser igenom smsen med PM som kommer lite då och då. Som inte är helt ok med tanke på att han har sambo. Åh att vi faktiskt inte har träffats… så jävla fånigt att gå och tänka på någon som man pratat och smsat/mejlat med i över 2 år men som jag aldrig träffat. 

Patetiskt är ordet som bäst beskriver mitt kärleksliv. 

Vänta.

Något jag inte gillar, för att inte säga avskyr så är det att vänta. Inte vänta som i att vänta på en semesterresa, en konsert eller nåt sånt men att vänta på människor som ska komma, som sagt att de ska dyka upp, som sagt att de ska höra av sig. Säger någon att de ska höra av sig förväntar jag mig att de gör det. Säger någon att de ska komma mellan 13-14 så förväntar jag mig att man gör det. 

Jag blir på riktigt irriterad som fan på folk som inte kan lämna klara besked och som låter andra vänta. Är inte den som väntar inte lika viktig som du? Eller dök det upp något roligare? Eller kör du med ursäkten att ”jag är sån bara”? 

Sen förstår jag ju självklart att saker och ting kan hända. En bra ursäkt är a och o, men tro inte att jag är dum. 

Åh jo, jag vet att detta även ligger hos mig. Ingen har bett mig vänta. Men jag pausar liksom något annat för att vänta in dig. Jag struntar kanske i att göra något för att just du sagt att du ska komma. Självklart ligger det här hos mog och jag borde lära mig att ställa krav och inte vara så jävla medgörlig och tillags hela tiden. 

För den som struntar i att höra av sig eller komma bryr sig ju uppenbarligen inte så varför för jag det? 

2017 ska jag bla. annat säga nej mer. Tänka på mig själv mer. Inte alltid rätta mig efter andra och börja ställa krav. För att må bra. 

God jul på er 🙂 

Skriva. 

Jag formulerar en massa inlägg i mitt huvud varje dag. Men de skrivs aldrig ner. Antingen så glömmer jag helt enkelt av att skriva eller så känns det jag funderar på alldeles för personligt och naket. 

Men jag vet ju att jag mår som bäst när jag får skriva av mig. Sen om DET är så intressant att läsa om är ju en annan femma. Bloggandet är inte var det var för mig för ett par år sedan. Då var det mitt andningshål. Min ventil. Nu har jag inte riktigt samma behov. Men skriva behöver jag. På samma vis som jag behöver träna…. därför ska jag släpa mig till gymmet nu. Jag veeeet ju att det känns härligt när jag väl är där.