Stark?

Blev arg och ledsen som bara den i lördags och känslan har hållit i sig hela veckan. Åh jag kan inte skaka av mig känslan. Jag känner det som om någon slagit undan fötterna på mig. Orken är slut. Lusten är slut.
Vill helst bara krypa ner i soffan och gråta. Orkar inte vara stark och glad men håller fasaden uppe. Men igår när jag träffade tjejerna, kände jag bara att jag orkar inte. S var där, hon som presenterad E och mig för varandra. Hon undrade ju så klart lite. Så jag berättade. Rätt eller fel? Skit detsamma. Orkar inte. Men sen var det som om luften gick ur mig. Kunde inte alls spela rundpingis på Ugglan och vara glad. Kände mig liksom helt off. Så vid nio tog jag tunnelbanan hem för att vara hemma till sonen skulle gå och sova. Ville helst bara krypa upp i soffan och kramas och bara vara. Men nä, ner i säng och försöka sova. Upp idag och sätta på masken. Ett tag i varje fall. När jag slutar ska jag åka raka vägen hem. Åh ta hand om mig själv.